Alfred Nobels testamente lagfors vid häradsrätten i Karlskoga, en procedur som föregicks av en segdragen process med bl a hans släktingar.

Alfred Nobel tillbringade större delen av sitt liv utomlands men bodde 1894-1896 på Björkborns Herrgård. Till slut enades man om att där en man har sina hästar där anser han själv att han har sitt hem och Alfred Nobel hade sina ryska hingstar i stallet på Björkborn.

Efter några explosionsolyckor vid laboratorierna i Tyskland och Frankrike, sökte sig Nobel till en trakt i Sverige där det fanns en godtagbar säkerhetszon. Här fanns också Bofors-Gullspång med en för den tiden modern kanonverkstad. Sommaren 1893 fick Nobel, av en mäklare, reda på möjligheten att förvärva Bofors.

I Algot Holmströms bok Karlskoga: en bruksbygd blir industriort, berättas om aktiebolaget Bofors-Gullspångs finansiella problem i slutet av 1880-talet som resulterade i att Alfred Nobel kunde köpa samtliga aktier för 1,0 mkr i januari 1894.

Nobel inträdde i styrelsen som en mycket aktiv ordföranden.

Nobel underströk vikten av att Bofors skulle sträva efter specialisering, hög kvalitet och en rationell produktion. Dessa synpunkter påverkade Bofors allmänna utveckling och bidrog till den specialisering som givit Bofors en framträdande plats inom vapentekniken.
Skapandet av nya verkstäder och omfattande utvecklingsarbete kostade stora pengar. Finansieringen stod Alfred Nobel för. Hans lån till bolaget uppgick hösten 1896 till nära 2 miljoner kronor. Nobel erbjöd sig att teckna nya aktier i bolagen till ett belopp av 2, 5 miljoner kronor. Sålunda inlöstes hans lån och återstoden skulle användas för utvidgningar och förbättringar. Detta godkändes vid en extra bolagsstämma den 1 december,nio dagar före Alfred Nobels död, och bolaget befriades därigenom från praktiskt taget alla skulder.

I hela världen känner man till Alfred Nobel just på grund av testamentet som utmynnade i de fem Nobelpris, som delas ut årligen på Nobels dödsdag den 10 december sedan år 1901.

Det var tillsammans med några medarbetare som Alfred Nobel tog fram det röksvaga krutet, vars föregångare var svartkrut. Det röksvaga krutet fick sedan namnet Nobelkrut och är i grunden samma produkt som fortfarande ingår i ammunition.

Under de drygt nittio år som det röksvaga krutet tillverkats i industriell skala i Karlskoga har egentligen inte själva ursprungsreceptet förändrats nämnvärt. Det här är en av de många produkter som Alfred Nobel utvecklat. Dynamiten är en annan och troligtvis den mest kända av hans uppfinningar. Tillverkningen av dynamit runt om i världen lade grund till hans stora förmögenhet, ca 33 mkr.

Den kemiska teknologibas, som Alfred Nobel införde och sedermera lät sin förtrogne och medarbetare Ragnar Sohlman förvalta, finns delvis kvar än idag vid tillverkningen i Björkborn.

Alfred Nobel var en mycket mångsidig man, bland annat var han intresserad av skönlitteratur. Det intresset kan man studera på nära håll då hans skönlitterära bibliotek finns bevarat på.

Nobel talade sex språk, hade en mycket omfattande korrespondens och skrev till och med en teaterpjäs. Han gifte sig aldrig men hade ett par betydelsefulla förälskelser.

På Alfred Nobels Björkborn i Karlskoga finns många nobelminnen bevarade bland annat hans hem och laboratorium. Nobelstiftelsen förlägger regelbundet vetenskapliga symposier till Björkborn. Deltagarna är världens främsta forskare inom respektive område som konfererar och utbyter tankar och även Nobelpristagare deltar.

Länkar:

• The Official Website of the Nobel Foundation
• The Nobel Peace Prize
• The Nobel Prize Internet Archive
• Nobelmuseet

Källor:
Holmström, Algot: Karlskoga : en bruksbygd blir industriort. Kalskoga, 1978.
Nyinflyttad april 1999-mars 2000. Ett samarbete mellan och Storstadspress AB.
Vegelius-Andersson, Ingrid: En studie om Alfred Nobel och hans anknytning till orten Karlskoga. Karlstad, 1987.